Apostrof
Från Kopparmärra och de som därunder vilar
De kalla den den himmelska rektangeln, Den fyrkantiga hästen
Här ovan där.
Men själva erfarelsen, uti känslans hvemod i gränderna runt snålblåstens ekande härad. Kunnen icke heller en afbildning återgifa. Stursken varden ekluten. Några meter bort stöp Emma, en annan dag en annan tid, men vi står på funtet av hennes oskrivna runa. Jag vill inte känna hennes väsen. Vill vi verkligen veta?
Wasaplatsen nästa, var god se upp för dörrarna.
Och löses upp igen. och den tidlöshet som visar att vi har intet. Men finns inte intet överallt?
Aningslösa vattendrag sörplar sakta sin bävande dunst. Vadan är livet innan handelshusens konsumerings rotundor drogo in folket i köttfärsen med handen. Vad veten varuhusen om hur många såsom gått hädan sedan de senast låste ute befolkningen innan de på nytt slogo upp sina portar?
Ett utbud. En realistation. Men vad förstås.
Livet äro icket för evigt, men tråden tappar lätt tron. Vad är fingerborgskulturen för en sömntuta.
Centrum för Repetitivt tänkande 